”Bilderna kommer till mig,
jag ser dem för mitt inre öga.
Som en skymt av en annan värld.
Ibland förstår jag först efteråt
vad jag har målat.”

Energin flödar i takt med musiken. Snabba händer sveper med penseln över duken… Doften av linolja och balsamterpentin fyller ateljén. Det sinnliga i oljefärgens smöriga konsistens och distinkta doft är en upplevelse för både kropp och själ. Andreas målar intuitivt, följer sina impulser. Han visar dig bilder av sina landskap, både de inre och yttre.

Naturen – med alla de uppenbarelser han haft i Norrlands mörka skogar, i vildmarkens forsande älvar och i ljuset längs Österlens långa stränder – är hans aldrig sinande inspirationskälla.

Med oljefärgerna kopplar Andreas samman sina tankar och känslor, för att skapa de experimentella verk som kan uppfattas som fantasier fångade på de stora målardukarna. När han tar en pensel i sin hand försvinner tid och rum. Hans måleri färgas av tonerna som strömmar ur högtalarna och han låter dem leda honom genom processen i den konstnärliga praktiken där han utforskar, upptäcker och utvecklas.

”Målandet är en del av mig.
Jag kan inte vara utan det.”

Målningarna är uppbyggda av Andreas innersta känslor. Han lever för att skapa dem. Måleriets meditativa process är ren kärlek och när han är klar med ett verk håller han det nära hjärtat. Men han ger det inget namn, sätter inga ramar utan lämnar det till betraktarna att uppleva tavlorna, att sila dem genom deras egna personliga lager av allt det som gör dem till dem.

Abstrakta landskap och former där det står ögat fritt att tolka dem utifrån sin egen världsbild. Kanske kan målningarna vara till tröst för någon, väcka en längtan hos någon annan? Vad motivet är bestäms av den som vilar blicken på dem. Det finns inget rätt och det finns inget fel. Ingen sanning som kan beskriva dem med en enda kärnfull mening.

Det är ett språk utan ord som mer påminner om att lyssna till tonerna av ett vackert musikstycke eller bli förälskad – det är något stort och hänförande som känns, men som är svårt att sätta ord på.

”Att våga känna allt.
Vara svag. Vara stark. Ha tillit.
Känna sorg. Känna saknad
Längtan av att få vara ett barn.
Utan krav. Utan ansvar.”

Andreas Johansson, född 1968 i Luleå i Norrbotten, lever och verkar på Österlen. Han bor i Bästekille Backar tillsammans med hustrun Liz och deras två hundar och tre katter. Men halva sitt hjärta har han kvar på familjens släktgård i den lilla byn Gran, i Västerbotten. För där på gården, som ligger högt med inlandsskogen i ryggen och utsikt över dalen där Kågeälven rinner, har han sin andra ateljé.

Han har alltid skapat bilder, från början med kameran i sin hand för att så sedan byta ut den mot penslar och oljefärger. Han väljer färgskala efter hur vindarna blåser i hans inre känslolandskap. När han målar i ateljén i det speciella ljuset på Österlen präglas han promenaderna längs stränderna och frihetskänslan han får av de vida vyerna. Ljuset får en central roll. Medan Norrlands skogar drar honom åt den mörka färgskalan när han målar i ateljén i Gran. I över trettio år har han överfört sina känslor till målardukar, men först år 2020 valde han att satsa helt och fullt på konsten.

Scroll to Top